pappa.

bara tanken på att du förändrats skrämmer mig....
jag vet inte längre vem du är, fast har jag någonsin vetat det??

på dessa 13 år av mina 24 som jag känt dig har du bara kommit o gått som du själv velat...
jag har liksom aldrig fått möjlighet att lära känna dig. att få veta vem du är...

för mig är du fortfarande den där främlingen som ändå är en stor del av mitt liv...

men nu, när jag hör dig, vet jag ibte ens om jag vill att du ska vara en del av den längrw...

du skrämmer mig..
Kategori:
Kommentera inlägget här: