du ringde igår, kanske var det någon som påminde dig, allt var planerat på sätt o vis, det var liksom så självklart att du ringde när någon satt o pratade om dig.. i vilket fall som helst så ringde du o frågade hur jag mådde o hur allt gick!det köndes skönt, trotts att det kanske inte var en tanke bakom det, så kändes det äkta! Du ger mig så jävla mycket trubbel, o så jävla många tårar, men varför kan jag aldeig sluta bry mig om dig? jag tror väl egentligen att alla har en önskan om en egen pappa inom sig..... jag är glad att du finns, åtminstonde så får du mig att tro att du gör det ibland! ♡