natten är lång.
Appen på telefonen funkar inte,
Därför dåligt med uppdateringar.
Nu ligger jag här igen, kl halv 5 på morgonen och kan inte sova. Huvudet är fullt med tankar och ögonen är fulla med tårar...
Jag vet om att vi måste flytta, att vi verkligen verkligen måste. Men jag vill intw..
Jag och jesper har under våra 5.5 år tillsammans bott på 6 olika ställen...
Men detta är det första stället jag har kallat för "mitt hem" . . Jag mår så fruktansvärt dåligt av bar tanken om att vi måste ge oss iväg härifrån, detta är min dröm.
Att mina barn skulle få lov att växa upp här i skogen. Med en trädgård det bara är att öppna dörren å man är ute.. få springa fritt o h slippa tänka på allt..
Men det går inte.... och jag vet ärligt talat inte ens om det kommer att lösa sig..
Vart ska vi ta vägen?
Kommer jag någonsin att kunna hitta "hem" igen?
När jag väntade kamilla, hamnade jag i en fl. Deprission. Ett rent helvete var det... vi stod helt utan bostad... fick sova hela hos min mamma och stå skrivna som bostads lösa...
Jag vill inte hamna där igen... och absolut inte få tillbaka den där hemska fl. Deprissionen ...
Det måste lösa sig på något vis..
Det måste det göra!
Förlåt för klydd i lägg.. men behövde skriva av mig...