krizzemedza

Haft en skit bra dag i övrigt.. 

Full fart o hela tiden gjort saker. 

Vaeit iväg på babycfe o myst med andra bebisar. 

Åkt iväg en runda till hässlehålan o sen kom mamma över på middag... 

Men ändå. När man ligger här o inväntar sömnen. Hör snarkningar fråm både man, hund o barn. Då smyger den sakta fram... den där känslan som är den jobbigaste av allt..

Ensamheten... 

Jag avskyr den.. 

O jag känner lig slm den ensammaste på jorden.. 

Jag har ingen jag längre kan vända mig till förnatt skriva av mig.. 

Har ingen jag längre vet lyssnar... 

Och det är jobbigt.. 

Eller inte jobbigt... 

Det gör så satans förbannat jävla ont!