tankar ...

hur gör man egentligen när man skriver till någon man vet läser detta ..
Man vill inte vara för uppenbar,
men ändå vill man att personen ska känna sig totalt träffad. ..

Jag saknar dig, fast det vet du iofs redan..
hur kunde det egentligen bli såhär ?
jag vet att det har gått många år, för många år.
men ändå sitter jag och grubblar..
och jag vet att du gör det samma ibland ..

Varför var det så nödvändigt att just detta hände ?
visst, det ena kunde jag leva med ..
men när min bästa vän blev drabbad ?! ..
då gic kdet för långt ..

jag vet att du många gånger förklarat dig ..
men jag kan ändå inte förstå.. .
jag kan verkligen inte det ..

du har sagt att allt hände för att ingen gillade "oss"...
men hade vi bara kämpat, hade vi tagit oss igenom det ..
jag menar ...
det har varit värre, du vet den dagen jag gick emot min mamma ?! ..
du sa att det var det värsta som hänt....

hur kan då detta vara värre ?

Jag kan inte hjälpa att jag tänker på dig ..
jag har verkligen försökt allt.
men att veta att du sitter där och tänker på mig ..

det gör inte saker lättare ..
Varför ska välden vara så orättvist?

för trotts allt så hade vi jävligt kul..
och har det fortfarande när vi väl pratas vid !



ibland känner man sig så vilsen.
vilsen bland allt som händer och har hänt ..
man vet inte vilka känslor man ska lita på ..

och då vill man bara skriva ..
skriva till alla man tänkerp å ...
om allt ..

men det går inte ...
specielltinte på en fredag ..

jag skulle innerst inne bara vilja uppleva allting en gång till!



(ibland skulle man bara vilja ha andra känslor, andra tankar, som man kan klara av att hantera)

Kommentera inlägget här: