Kärleken..

Idag har jag och J varit tillsammans i 590 dagar :D
nördigt att räkna, jag vet ..
men ändå, lite små gulligt.

har fått många gånger frågan varför vi inte är förlovade och så...
egentligen, det är vi.
men inte symboliskt.
tror inte jag har tankar som de flesta andra människor har.

för mig är en förlovning att lova varandra nuet.  
för mig är en örlovning att liksom förklara vad man verkligen känner, tycker, vill osv.
att planera nuet helt enkelt.
ta steget från tillsammans till sambo..
Det är för mig en förlovning ..
att lova varandra ett lyckligt nu. ..

Att sedan ge varandra ringar är för mig att förverkliga sitt löfte. .
ta steget att lova varandra även nästa vecka, nästa månad. kanske till och med nästa år.
det är för mig som andra människor tänker sig giftemål..
Det är faktistk så stort..

för i det stadiet jag är i just nu, kan jag faktiskt inte tänka mig att gita mig..
Att gifta sig i mina ögon är att lova bort något som inte är ens eget !

det är liksom att lova bort en framtid man inte själv bestämmer över än!
Det är liksom .... fel. .

The first cut is the deepest.
Så var det även för mig, och jävlar vad jag mådde dåligt efter den seperationen..
var total förstörd.
och DÅ insåg jag att föralltid inte varar föralltid..

varför då lova något när föralltid inte finns ?



för i vilket fall som helst, så är det nuet som räknas..
och just nu, älskar jag dig så otrolgit mycket <3
Kommentera inlägget här: