Jobb abstinens.

Nej det blir inte lättare. Jag vill fortfarande bara ringa och fråga om de har några pass lediga åt mig.. Jag längtar tillbaka så otroligt 


Med jobbet dog oxå jag.. 

Men jag vet. Jag måste blicka framåt. Söka den där gnistan igen. 

Jag vantrivs på mitt nya jobb. 
Vill helst inte ens avsluta introduktiobeb. 
Men jag behöver ett jobb. 
Jag behöver mina timmar. 
Jag behöver framförallt pengarba.. 

Bara bota ihop och le. 

Denna veckan är vi sjuka. Hela familjen ligger hemma och är sjuk i samma jävla virus. Förkylnibg. 

Det är lika med dödeb!. 

Jag har en vän. En vän som är väldigt ny i mitt liv. Och jag vet inte ens ifall vi kan klassas som vänber. Men vi utbyter några meningar ibland. Det är helt klart en person jag ser upp til. Som jag berättade om hela situationen för. 

Personen tyckte det var bättre jag stannar hemma och satsat 9å mina barn!. 

Jag älskar när människor förklarar så att man verkligen grips av själva ögpnblicmet!. 



...

En kär gammal vän nämnde ordet blogg för mig... 

Det är väl klart att jag måste fortsätta här. 
Men så mycket i mitt liv är liksom sekretess på att jag inte vågar skriva från hjärtat längre... 

Det är så mycket i mig som vill ut. 
Och snart exploderar jag på riktigt.. 

Det känns som att det inte finns en endaste på hela jorden jag litar på längre. 
Jag har inte en endaste jag kan sitta o prata om allt med. Då menar jag verkligen ALLT... 

Jag litar inte på att någon ens lyssnar längre.. ännu mindre på att någon kommer att fortsätta stanna kvar.. 

De senaste åren har jag förlorat fler än jag någonsin kunnat tänka mig skulle försvinna. 

Någonstans måste jag nog börja inse att det är mitt fel. Att det är mig det är fel på... 


Jag började jobba med människor som behövde hjälp. Missbrukare och fd. Missbrukate. För de fick mig att må bra. De lyssnade på mog. Såg upp till mig och fick mig att känna mig stark och mogeb. Jag har sedan jag började på de jobbet kunnat se saker från lite andra ögon. Saker som varit självklara fick plötsligt en betydelse... 
Men ändå förlorade jag nästan allt på köpet.. 

Det värsta var att jag förlorade jobbet.. 

Jag fick ett nytt jobb redan dagen efter... Men det dämpar ändå inte min "förlorar känsla". Känslan över att jag är värdelös att jag inte ens kan behålla det troligen absolut bästa jobbet jag någonsin kommer kunna få... 


Jag hade en vän. Hon stod mig lite för nära... ni när hon behöver space.  Är mina ben så sköra att jag inte vet ifall jag klarar av att stå på de själv.. 

Jag förlorar henne oxå.. 

Det enda jag har kvar. 
Det enda jag vet att jag hela mitt liv kommer att ha kvar det är mina barn. Och de ser upp till mig. 
De älskar mig vilkorslöst. 
Varenda liten sekund de är vakna älskar de mig av varenda liten cell i deras kroppar. 

Och jag älskar dom.. 
Mer ön själva livet... 


studie kväll

har börjat så smått med att läsa lite Svenska 3.

Jisses vad man har kommit ifrån studerande livet ..
Och så svårt det är att få tiderna till att räcka till. klockan är ni lite efter 10 på kvällen och det är inte fören nu jag får möjlgiuhet att sätta mig med studierna..

har dock redan fastnat. Känns inte så okej att fastna med ett moment som jag annars ÄLSKAR .. Att skriva.
ska skriva en uppsats om det svenska språket ...

jag älskade tidigare att skriva uppsatser, kunde skriva hela nätter utan uppehåll bara för att jag tycker det är kul.
men nu vet jag inte ens hur jag ska börja, finns inget som tilltalar mig att skriva om..

Helst av allt skulle jag bara vilja gå och lägga mig oich sova ..

Över till Livet,
J och C kom fram till att vi tydligen ska åka upp till Karlsborg och Campa den 5-7 Maj, Jesper ska tydligen köpa en Radiostyrd bil av C. så vi passar även på att ta en mini semester där uppe, känns helt sjukt att kunna umgås båda familjerna med barn och respektive.
skoj men sjukt .får välö se hur allt slutar ...

Är så galet trött i mig själv just nu .. Känner att verkligeheten börjar komma ikapp. Kamilla har blivit ett riktigt monster, och livet som mamma börjar bli otroligt enformigt igen, Jag gillar inte riktigt vardagar..
finns aldrig något att göra. Jag bara far runt utan något mål.
Men samtidigt så älskar jag min lilla pojk och även kamilla de stunder hon är hemma, så kan inte tänka mig att min minsting ska börja förskolan i Augusti ..

fick idag veta att han oxå kommer att få en plats på skogsgläntan, Samma förskola som Kamilla, får dock hoppas de ej kommer att hamna på samma avd. De behöver få komma ifrån varandra...

Nu tänker jag snart gå och lägga mig ..
Ska dock bara få igång med att skriva en Rubrik åtminstonde..

imorgon ska jag på kaffedejt med en nyfunnen vän. Så skönt det känns att komma ut i livet igen och träffa folk, Specviellt nu när marinas mammaledighet tagit slut och hon gått tillbaka till vardagen igen ..

Ensamheten när den är som störst..

går det ens att förstå att dessa två är mina ?!

livet idag .

fullt upp är bara förnamnet,
Att vara tvåbarnsmamma är verkligen tufft, speciellt när stora tjejen på snart 3 kommit in i någon jävla trots, ska inte sova, ska inte äta, ska inte ha trosor, ska inte ha blöja, Kan själv och vet bäst.

varenda dag är bara stora diskussioner kring allt som hör vardagen till, konflikter avlöser varandra.

och den lilla, Oscar, han börjar det bli massa fart på.
Han börjar prata, är på god väg att börja krypa. full rulle hela tiden med bägge barnen.

Jag har börjat jobba lite smått.
vikariat på förskolorna i hörby, Har även fått vik, jobb på ett boende här i Luddan, Ett arbete som jag verkligen ÄLSKARQ!!! ..

har oxå börjat plugga lite smått... Svenska 3 just nu men ska pluigga undersköterske utbildningen till hösten, vilketär på 2 terminer,
Lite nervös över ifall jag tagit muig vatten över huvud och trott jag är superwoman, eller om jag fkaitskt kan klara av det ..
Oscar ska ju skolas in i Augusti, så bägge barnen kommer ju att gå heltid på förskolan, Jag ska försöka k9ommma in och jobba så mycket jag kan och sen plugga de stunder det finns tid över...

förra sommaren, dagen efter Oscar föddes ramlade jag i trappen här hemma, bröt min fotled på 3 ställen, fick efter 3 dagar operera in 6 st skruv, en platta och 1 spik.
Något min fot inte alls velat göra eller ens acceptera
bäjer jag foten så knäpper leden tillm ett tecken på att en skruv gängat ur typ.
till sommaren ska vi ta ut allt igen, jag hoppas innerligt att det inte är lika jobbigt som att sätta in dom.. Orkar inte en sommar på stolen i gen ... Denna sommaren vill jag leva!! ..

Jag ska försöka bli bättre på bloggandet, kommer ju sitta en del vid datorn nu när ag börjat plugga igen ...

Är så skönt att få ventilera ut allt som händer ... förghoppningsvis lugnar allt ner sig nu , Men det är ändå konstant något som händer .....

Nej nu är det snart dags att sova ... börjar bli väldigt väldigt trött ..

Puss o kram ..


Dag 7. Det värsta som hänt dig.

Dag 07- det värsta som hänt dig.
Dag 08 – Någon du älskar
Dag 09 – Någon du saknar
Dag 10 – min dröm
Dag 11 – Din dag
Dag 12 – En person du upplevde något nytt med
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Din första kyss

Dag 15 – Något du ångrar
Dag 16 – Dina rädslor
Dag 17 – Din favorit plats
Dag 18 – Dina svårigheter
Dag 19 – Ett favorit minne
Dag 20 – En resa
Dag 21 – Något som gör dig glad
Dag 22 – Din framtid
Dag 23 – En hemlighet

Dag 24 – Din dag
Dag 25 – Något som gör dig ledsen
Dag 26 – Någon du uppskattar
Dag 27 – Din åsikt om kärlek
Dag 28 – Din barndom
Dag 29 – Den här månaden
Dag 30 – Något du vill ändra på


Jag har dragit mig för detta länge nu. 
Så länge funderat på vad det värsta som hänt mig har varit. 
Det är mycket som hänt i mitt liv. Otroligt mycket. 

Men nu vet jag exakt. 
Jag vet exakt vad det värsta som hänt mig är.. 

2016. 
Ja exakt. Hela år 2016. Har nog varit den största utmaningen tom. Värre än alla mina gamla utmaningar tillsammans. 

År 2016 började som ett rätt okej år. 
Jag var gravid. Vi hade precis fått reda på att det växte en liten Melker i min mage, (jo han hette det ända fram till Våran lilla Oscar tog sitt första andetag! ). 

Kamilla hade äntligen blivit beviljad operation.  För halsmandlar och polyper. Så länge vi kämpat för det!. 
Dock fick vi hålla karantän hela våren mer eller mindre då hon inte fick lov att vara sjuk.  

Jag fick reda på att min älskade Tanya. Kvinnan jag så många gånger nämnt i min blogg. (Den mystiske grannen). Dog. Hennes alkoholism tog över. (Vad jag förstptt). 

Min mormor åkte in i början på juni akut på sjukhuset för magbesvär. Vilket hon gjorde varannan månad.  Ingen tänkte mer på detta. 
Förutom att hon var inskriven lite väl länge  de gjorde undersökningar på undersökningar. Mormor sa hela tiden att hon inte skulle få liv att komma hem igen... älskade fina mormor 💖 
De hittade brosk i magsäcken.  Vilket fick bli en operation.  
Mormor blev värre och värre. Och mitt liv tog en drastisk vändning.  

Min son var beräknad till den 25 juni. 4 dagar efter kamilla 2 års dag. Mormor var jätte dålig.  Och en gång om dagen fick jag samtal från läkaren hur drastiskt allt såg ut. 

Den 25 kom det aldrig någon liten kille.. men jag fick det mystiskaste samtalet i hela mitt liv. Ett samtal jag aldrig någonsin kommer att glömma, för det var sista gången jag fick höra min mormors röst 💖 . 
Hon ringde för att säga grattis till Våran fina son. Att han var sådär perfekt som alla bebisar är. 
Men till det mystiskaste.  Hon sa att det var komiskt att kamilla och Melker var lika stora när de föddes. 

Jag försökte förklara för mormor att han inte hade kommit än. Men mormor var så bestämd om att han redan fanns ... 
Hon sa oxp att jag och mamma är så fina människor. Att vi måste ta hand om varandra... hon avslutade samtalet med att säga godnatt... 

På kvällen fick jag ett samtal från läkaren att det nog är den sista timmarna hon finns hos oss nu .. 

Mamma och min bror bestämmer sig för att åka in till sjukhuset dagen efter och sitta med henne.  De ville inte att jag skulle följa med då jag sol ni förstår var väldigt gravid.. 
Men jag går emot allt och på EM.  Åker jag in en runda för att säga hej till alla och krama om mormor som bara låg där på sängen och andades. (Hon drunknade i sin egen kropp). Jag åkte hem senare på EM.  Och min bror valde att stanna kvar på sjukhuset över natten... 
Inget hände. 
Jag åkte in på morgonen för att skicka hem min bror. Jag och mamma bestämmer att jag ska stanna på sjukhuset och mamma fick ta kamilla och åka och äta. Jag och Jesper satt där hela dagen och höll mormor i handen. 
Vid halv 5 sa vi hejdå. Mamma kom tillbaka och avlastar oss... 
Kl 17.15 får vi sms om att det är sista andetagen hon tar.. hon somnade in vid 17 30. Älskade lilla mormor 💖 den 28 juni. 
Min allra bästa vän fanns inte längre hos oss ... Och jag har ännu inte förstått. 

Min son hade fortfarande inte kommit till världen. Men hur kan man hälsa någon välkommen när man precis sagt adjö till den finaste man vet?. 

Den 9 juni skulle jag ringa in till fl. För att boka igångsättning till den 10. 
I samma stund som jag tar upp telefonen startar mina värkar... kl 07.00 fick jag första värken. Och sen gick det fort. Kl 9 kom vi in till fl. Och vid 11 föddes lilla Oscar.  Det magiska som finns. Våran älskade nr. 2. 

Jag stannade över natten på patienthotellet medan pappa tog hand om millis därhemma.  

Den 10 kommer jag hem. Får lite mat i magen och vi bestämmer att ta en promenad. När vi går ut ifrån hemmet ramlar jag i trappen. Raka vägen in till sjukhuset då min vänster fot bara hänger... 

Att sitta på akuten med en nyfödd och en 2 åring sent en söndagskväll var effektivt. För husses vad snabbt allt gick där. Min vrist var av på 3 ställen.  Gips och en utredning om op. 

3 dagar senare blev det op. 
6 skruv en platta och 1 spik. 

Veckan efter var det begravning. 
Dagen innan dog min fina farfar Göte.. 
Dödsfall kommer oftast 3. Eller vad är det dom säger,!. 

Hela hösten har vi rivit i alla saker som fanns hos mormor. Städat. Slängt sålt sorterat. Vilket jobb det varit samtidigt som man skulle ta hand om lilla Oscar.  Sitta fast i en stol och ändå ta hand om kamilla oxå!. 

Detta är nog absolut det värsta som hänt mig NÅGONSIN! 

JAG SAKNAR min mormor något otroligt. 
Varenda minut tänker jag på henne. 💖 



när allt plötsligt vänder...

Om 6 dagar är du beräknad... 
Min fina lilla bebis.
6 dagar och jag borde njuta, längta och bara vara den sista tiden. 

Men de går inte.
Samtidigt som jag snart ska gå igenom det finaste en människa kan få lov att gå igenom, att se och sätta en människa till liv.
Går jag oxå igenom det allra svåraste en människa kan uppleva, att ta farväl av ett liv. 


Hur kan jag egentligen sitta och glädjas över livet, när jag borde sörja? 
Och hur kan jag sörja när jag egentligen borde glädjas? 


Detta är en extrem svår tid för mig och min familj just nu, 
Ett utmaning jag inte riktigt vet hur vi ska behärska. 

Vi älskar dig Mormor ❤⚘ 




...

Jag vet att jag säger o gör saker jag ibland ångrar direkt... 

En sån sak hände precis... 

Att tänka tankarna är så fel det kan bli..

Var är de där vännerna som kan läsa ens tankar? 
Som känner på sig när jag faller? 

Varför är det bara jag slm ska ställa upp för alla andra, finnas där när alla behöver... 


Jag ska sluta. 
Börja göra som dem.
Sluta svara på sms.
På de mest akuta nödrop. . 

Jag ska leva i min bubbla, 
Med den mest perfekta underbaraste dottern på hela jorden. . 
Det är hon o jag mot världeb; och ingen kommer någonsin att kunna stoppa det..... 

Hoppas jag... 


dagarna går

Just nu går jag och allt jag gör på autopilot. .. 
Jag sover, äter och lever på autopilot. ..

Jag orkar inte vara den starka vän, fru eller ens mamma  som alla påstår att jag ska vara. . . . . Jag vill bara finnas och få lov att vara jag. . 

Jag är off och har tagit mig frihet att få lov att vara det 



betydelsefull stig ❤

 
 
Samma stig ett halvår senare. 
Samma musik i öronen, 
men utan din röst. 
 
Kan du tänka dig. 
För 6 mån sedan lovade vi varandra den där vänskapen som vi aldrig hade. 
 
Jag gick den där vägen för att fly från allt jag hade, fly från allt jag då tyckte var botten. 
För att du lovade mig så mycket mer.... 
Så mycket bättre.. 
 
Ditt skratt i telefonen fick mig varm inombords. Och jag kunde vara ute och gå i timmar bara för att få höra din röst. 
Vi fick varandra att må så bra. 
 
Men ännu en gång står vi här. 
Och har växt ifrpn varandra igen... 
Ännu en gång har jag blivit sårad utav mina drömmar. 
 
Varför kan jag inte sluta att drömma om det? 
Sluta att fantisera om att det hade kunnat vara så mycket bättre? 
 
Jag vet ju egentligen att inget någonsin skulle kunna förändras... 
 
Men du fick mig att bli sedd och hörd. Att få en betydelse i världen.. att bli en viktig person i någons liv. 
Inte vara den där man tar förgivet alltid ska finnas där.  
Utan Någon att vara rädd om.. 
 
 
Idag var första gången jag gick där sen vi pratades.. 
Jag kunde inte låta bli att släppa tårarna fria, 
Släppa ut allt jag trodde skulle bli så bra.. 
 
 

dagen efter

Det bästa med vakna nätter fulla av tankar är att jag brukar må så bra dagen efter, jag brukar liksom vara tömd på allt negativt.. 
 
Men idag var ingen sådan dag... 
 
När kamilla väl va lämnad på dagis åkte jag hem till mormor.  Det enda stället på jorden där jag får vara jag.... där jag får tänka hur jag vill. Sova hur jag vill. Finnas hur jag vill. 
 
Och idag kände jag att det var just det jag behövde.. 
 
Bara andas utan stt bli dömd... 

natten är lång.

Appen på telefonen funkar inte,
Därför dåligt med uppdateringar. 
 
Nu ligger jag här igen, kl halv 5 på morgonen och kan inte sova. Huvudet är fullt med tankar och ögonen är fulla med tårar... 
 
Jag vet om att vi måste flytta, att vi verkligen verkligen måste.  Men jag vill intw.. 
Jag och jesper har under våra 5.5 år tillsammans bott på 6 olika ställen... 
Men detta är det första stället jag har kallat för "mitt hem" . . Jag mår så fruktansvärt dåligt av bar tanken om att vi måste ge oss iväg härifrån, detta är min dröm. 
Att mina barn skulle få lov att växa upp här i skogen.  Med en trädgård det bara är att öppna dörren å man är ute.. få springa fritt o h slippa tänka på allt.. 
 
Men det går inte.... och jag vet ärligt talat inte ens om det kommer att lösa sig.. 
 
Vart ska vi ta vägen?  
 
Kommer jag någonsin att kunna hitta "hem" igen? 
 
När jag väntade kamilla, hamnade jag i en fl. Deprission. Ett rent helvete var det... vi stod helt utan bostad... fick sova hela hos min mamma och stå skrivna som bostads lösa... 
 
Jag vill inte hamna där igen... och absolut inte få tillbaka den där hemska fl. Deprissionen ... 
 
Det måste lösa sig på något vis.. 
Det måste det göra! 
 
Förlåt för klydd i lägg.. men behövde skriva av mig... 

Din bästa vän

Dag 06 – Din bästa vän
Dag 07 – det värsta som hänt dig
Dag 08 – Någon du älskar
Dag 09 – Någon du saknar
Dag 10 – min dröm
Dag 11 – Din dag
Dag 12 – En person du upplevde något nytt med
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Din första kyss

Dag 15 – Något du ångrar
Dag 16 – Dina rädslor
Dag 17 – Din favorit plats
Dag 18 – Dina svårigheter
Dag 19 – Ett favorit minne
Dag 20 – En resa
Dag 21 – Något som gör dig glad
Dag 22 – Din framtid
Dag 23 – En hemlighet

Dag 24 – Din dag
Dag 25 – Något som gör dig ledsen
Dag 26 – Någon du uppskattar
Dag 27 – Din åsikt om kärlek
Dag 28 – Din barndom
Dag 29 – Den här månaden
Dag 30 – Något du vill ändra på

 
Min bästa vän
Jag har kommit fram till att jag är en periodare.
Jag har många vänner i mitt liv,
men mer eller mindre vldigt få jag har kontakt med alltid.
Den senaste tiden har jag dessutom förstått vilka som är mina riktiga vänner, det är många som kommit och gått bara det senaste året.
Har blivit otroligt sårad, men också några som förvånat mig starkt över hur nära de egentligen är.
 
Men det finns två personer i mitt liv som står mig väldigt väldigt nära.
det är de två personerna jag skulle vilja berätta lite mer om!
 
Allissa " Pernilla"
 JAg vet att du inte alls gillar att jag kallar dig för Pernilla
Men det blir så fel annars.
Det var Pernilla som räddade mig ifrån allt det mörka,
Det var Pernilla som jag har alla mina minnen med.
jag försöker lära mig , och jag försöker även skapa nya minnen med Allissa.
Men fram tildl jag växt ikapp med verkligheten, så får du stå ut !
 
Det är så sjukt många minnen vi har tillsammans.
Det går inte ens att skriva ner alla.
Du var den enda som fanns där när mitt liv föll sammans.
och utan dig, hade jag gett upp där och då .
Jag hade inte alls orkat kämpa vidare som du fick mig att göra.
 
alla skratt, alla gråt alla sömnlösa nätter vi spenderade tillsammans.
Det finns helt enkelt ingen annan som dig <3  
 
 
 
 
Marina "marinis"
Även dig mötte jag under gymnasie tiden .
Fast gymnasietiden här i skåne.
Fast på den tiden drog vi aldrig jämnt,
Tror vi hatade varandra mer än vad vi tyckte om varandra.
Vi var så otroligt olika och vi gick varandra så fruktansvärt mycket på nerverna.
 
Det var inte fören jag flyttade ifrån Skåne och hamnade uppe i motala som du och jag kom varandra nära.
Vi började nog snacka utanför ramarna och förstod att vi nog förstod varandra bättre än vi trott.
 
Idag är du en otroligt nära vän i mitt liv.
Det går inte en dag utan att vi talas vid,
och med dig kan jag både skratta och gråta.
 
Vi växte ikapp med varandra och vi precis som min vänskap med Pernilla, kan ta små uppehåll utan att det ska påverka något alls.
 
 
Ni är just nuSolen i mitt liv, och då allt känns grått och trist livar ni upp allt med era kasiga ideer och tankar .
 
Tack för att nig finns i mitt liv <3
 
 
 
 
 

Dag 5 - En dag du aldrig glömmer

Dag 05 – En dag du aldrig glömmer
Dag 06 – Din bästa vän
Dag 07 – det värsta som hänt dig
Dag 08 – Någon du älskar
Dag 09 – Någon du saknar
Dag 10 – min dröm
Dag 11 – Din dag
Dag 12 – En person du upplevde något nytt med
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Din första kyss

Dag 15 – Något du ångrar
Dag 16 – Dina rädslor
Dag 17 – Din favorit plats
Dag 18 – Dina svårigheter
Dag 19 – Ett favorit minne
Dag 20 – En resa
Dag 21 – Något som gör dig glad
Dag 22 – Din framtid
Dag 23 – En hemlighet

Dag 24 – Din dag
Dag 25 – Något som gör dig ledsen
Dag 26 – Någon du uppskattar
Dag 27 – Din åsikt om kärlek
Dag 28 – Din barndom
Dag 29 – Den här månaden
Dag 30 – Något du vill ändra på

 
En dag du aldrig glömmer
 
Dagen då min dotter föddes.
Du var beräknad till den 17 Juni 2014 .
På din Bf-dag kändes allt hopplöst, jag visste inget, hur det skulle kännas, hur det skulle bli, jag var helt ovetande kring allt. Och så många frågor som fanns i mitt huvud .
 
Jag skrev och frågade vänner hur värkar skulle kännas, för tro mig, det finns många olika känslor under en graviditet.
 
I vilket fall som helst så hände inget de första dagarna, Den 19 Juni, på Jespers födelsedag började jag känna av det där huggandet alla pratade om. kl06.00 Vaknade jag upp utav denna hemska smärta.
Jag gick med denna känslan halva dagen.
Räknade tiden mellan värkarna och vilade så mycket jag kunde,
på em gick det inte längre. vi åkte in till förlossningen.
 
De startade ett CTG, som skulle mäta hennes hjärtljud.
Och de gjorde undersökningar. jag var dessvrre bara öppen 2 cm .
fick smärtlindring och söntabletter för att kl 24.00 åka hemåt igen och försöka få lite sömn.
 
Jag sov hela natten, kände endast av 3 värkar som trängde sig igenom alla tabletter.
Men det var okej, så otrolgit skönt efter en hel dag kunna slappna av och sova.
 
på Fredagen den 20:de Midsommarafton, hade vi bestämt oss för att åka till min mamma och äta lunch och hämta lillen som hade varit där sedan dagen innan.
 
Jag satt fortfarande med värkar hela midssommar lunchen.
När det gått 24 timmar med värkar kändes allt hopplöst, jag tappade orken och ville verkligen inte mer.
 
Efter middagen bestämde vi oss för att låta lillen stanna kvar medans vi åkte in till sjukhuset igen,  jag ville ha mer smärtlindring för att klara av natten igen .
 
Vi kom in vid 18 tiden, samma visa igen. CTG:et  och kontroll .
3.5 cm öppen, och de visste inte om de ville skicka hem mmig eller behålla mig kvar.
jag fick stanna kvar en stund och vara uppe i korridorren och försöka gå igång allt. De ville helt enkelt se om något hände.
Jag öppnade mig mer och mer och de beslöt sig för att behålla mig där.
kl. 22 var jag öppen 5 cm och de beslöt sig för att ta hål på min hinna.
 
Sen ...
Sen gjorde värkarna ONT ! .
Trotts att jag då redan gått med 40 timmars värkar , så började de att göra ännu ondare nu ( om det ens var möjligt) .
Jag fick då Alvedon och lustgas.
Var inte alls förtjust i lustgasen, den gjorde mig trött.
Så när de höjde doen sa jag ifrån, så de fick sänka igen.
Och ringa efter narkosläkaren som skulle ge epidural bedövningen. Det gick någon timme innan den kom, vilket tog död på mig.
I det laget ville jag inte mer .
Jag fokuserade till fullo när värkarna kom ingen kunde få kontakt med mig, jag var i en dvala och det måste ha varit många uttråkade timmar för Jesper att sitta där brevid.
 
Kirurgen kom och satte nålen i ryggen på mig, sen blev han inkallad akut och var tvungen att gå igen innan han hann ge mig bedövningen .
 
Tiden gick och det kändes som om han aldrig kom tillbaka.
Vid 01.30 bad jag Jesper att trycka på larmet, jag ville krysta,
Sköterskorna kom och när jag berättade detta var det ingen som trodde på mig.
 
De gjorde en undersökning och 01.40 fick jag äntigen börja krysta.
 
02.09 tittade hon ut. Det vackraste och mest underbaraste jag någonsin skådat, och hon var våran alldeles egna..
 
40 timmar var det värt.
Varenda mminut av smärta var värd denna lilla tjejen ..
 
 
 

Dag 4 Något som gör dig glad

Dag 04 – något som gör dig glad
Dag 05 – En dag du aldrig glömmer
Dag 06 – Din bästa vän
Dag 07 – det värsta som hänt dig
Dag 08 – Någon du älskar
Dag 09 – Någon du saknar
Dag 10 – min dröm
Dag 11 – Din dag
Dag 12 – En person du upplevde något nytt med
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Din första kyss

Dag 15 – Något du ångrar
Dag 16 – Dina rädslor
Dag 17 – Din favorit plats
Dag 18 – Dina svårigheter
Dag 19 – Ett favorit minne
Dag 20 – En resa
Dag 21 – Något som gör dig glad
Dag 22 – Din framtid
Dag 23 – En hemlighet

Dag 24 – Din dag
Dag 25 – Något som gör dig ledsen
Dag 26 – Någon du uppskattar
Dag 27 – Din åsikt om kärlek
Dag 28 – Din barndom
Dag 29 – Den här månaden
Dag 30 – Något du vill ändra på
 

Något som gör mig Glad
 
Det finns massor saker som kan göra mig glad .
Just nu är det nog tanken på framtiden och att förhoppningsvis allt ordnar sig snart.
sparkarna ifrån bebis kan få mig att skina upp,
Eller de tillfällen då Kamilla kommer och ger mig en puss och kram helt utan anledning.
 
Nr jag får SMS ifrån vänner där de förklarar hur mycket jag betyder för dom.
 
Eller att bara vakna mitt i natten och både se och höra Jesper och kamilla snarka så gott vid sidan om..
 
Solen gör mig både glad och pigg, och ger mig energi som är så otroligt speciell.
 
Som ni märker är det mycket som gör mig glad .
Svårt att kategorisera just det där ämnet,
Men när man mr som sämst, är det dags att bara tänka på hur mycket som egentligen gör en glad :)
 
 
 

bloggstress

Hör ryckten om att ja håller på att förlora denna bloggtävlingen som inte riktigt finns .
 
Varit mycket här nu ett tag.
Vänner som behövt hjälp, kamilla som börjat gå mig på nerverna.
 
Vi har haft en hemma vecka från dagis.
Då det inte blir så bra när kamilla får förkylning så valde vi att hålla henne hemma denna veckan, då tydligen alla barnen på hela förskolan ligger hemma i Influensan.
 
I måndags vart det dags för Ultraljud.
Älskade bebis mår kanon. :) och vi längtar så galet.
 
I fredags kände jag rörelser för första gång ifrån utsidan av magen, och dessutom syntes det när bebis sparkade :)
Nu börjar det roligaste.
Och kamilla börjar nog förstå lite..
Hon pekar på magen och säger lill*** ( könet på barnet vilket vi inte riktigt går ut med offentligen än ).
 
snart börjar en ny vecka, förshoppningsvis både jobb och dagis ...
Så skönt att få igång vardagen igen, HOPPAS JA ...
 

RSS 2.0